Miljörätt
Miljörätten ett omfattande rättsområde som reglerar vårt förhållande till den yttre miljön. Det innefattar bland annat frågor om hantering och styrning av miljöfarliga verksamheter, vattenverksamheter, kemikalier, avfallshantering, efterbehandlingsansvar, skydd av arter och naturområden samt ersättningsfrågor vid bland annat miljöskador. Att värna om miljön är viktigt för både privatpersoner och företag. För att se till att miljön skyddas och bevaras finns flertalet regler som samtliga är skyldiga att följa. Dessa regler benämns för miljörätt. Det regelverk som utgör miljörätten återfinns i miljöbalken. Miljöbalken syftar till att trygga en hållbar utveckling för att försäkra nuvarande och kommande generationers rätt till en hälsosam och bra miljö. Balken bygger på tanken att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen kommer med ett ansvar.
Sedan den 1 januari 1999 är det centrala regelverket på området miljöbalken. Miljöbalkens syfte är att främja en hållbar utveckling för nuvarande och kommande generationer. Utöver miljöbalken finns en stor mängd kompletterande lagar, förordningar och föreskrifter som reglerar olika delar av miljörätten, bl.a. omfattar regler om miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, förorenad mark, naturvård, kemikalier och avfall. Miljöbalken innehåller även processuella bestämmelser samt regler om ersättning och skadestånd m.m. En stor del av miljöbalkens bestämmelser har sin grund i EU-rättsliga miljöskyddsregler.
Miljörätten kännetecknas av en stor mängd regler och förändringstakten är hög när det exempelvis gäller avfalls- och kemikalielagstiftningen. Kännetecknade för miljörättsområdet är den samtidiga tillämpliga regleringen som också berör olika miljöaspekter, såsom exempelvis plan- och bygglagen, fiskelagen, jaktlagen, minerallagen, lag om åtgärder mot förorening från fartyg och skogsvårdslagen. Vidare regleras mycket inom miljörättsområdet, såsom exempelvis miljökvalitetsnormer, delar av artskyddregleringen och skyddet av naturområden, av EU:s miljölagstiftning. Det finns även ett flertal internationella konventioner som påverkar miljörättsområdet.
I 2 kap. miljöbalken återfinns basala hänsyns- och försiktighetskrav som gäller genomgående vid tillämpning av balkens materiella bestämmelser. Användandet av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått ska ställas mot kostnaderna för åtgärderna så att en rimlig avvägning kan göras.
Flera regleringar inom miljöbalkens ämnesområden finns i olika förordningar samt i föreskrifter som meddelats av myndigheter som t.ex. Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och Havs- och vattenmyndigheten
Miljöaspekter nämns även i exempelvis plan- och bygglagen, fiskelagen, jaktlagen, minerallagen, lag om åtgärder mot förorening från fartyg och skogsvårdslagen. I den mån inte annat anges i MB ska dessa lagar tillämpas parallellt med MB, vilket i flera fall innebär parallella eller kompletterande prövningar.
Myndigheter och processordningen
Ett större antal myndigheter ska tillämpa de miljörättsliga reglerna och det finns även flera myndigheter som har som uppgift att kontrollera att normer inom miljöskyddsområdet efterlevs och upprätthålls.
Fattade beslut från exempelvis en miljönämnd kan överklagas till länsstyrelsen, mark- och miljödomstolen, MMD, och Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, samt i vissa fall till Högsta domstolen, HD.
Anmälda miljöbrott behandlas som andra brott av polismyndigheten och åklagare samt prövas i allmän domstol av tingsrätt, hovrätt och HD som sista instans.
Miljöskada och miljösanktionsavgift
Enligt skadeståndsrättsliga principer är den näringsidkare som bedriver en verksamhet som orsakar en miljöskada ansvarig för avhjälpandet av skadan.
En näringsidkare är varje person som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk karaktär. Denne är i vissa fall även ansvarig för skada som hans/hennes anställda orsakar, förutsatt att utövandet sker inom företagets verksamhet.
Vid en eventuell negligering av miljöbalkens regler kan företag bli skyldiga att betala miljösanktionsavgifter. Dessa avgifter tas ut exempelvis när företag inte har ansökt om tillstånd för miljöfarlig verksamhet på ett lagenligt sätt. Miljösanktionsavgifterna kan vid överträdelser uppgå till höga belopp.
Miljöbrott och delegation
Vad är ett brott mot miljörätt?
Vad som bedöms vara ett brott inom miljörätt avgörs huvudsakligen i kapitel 29 i miljöbalken. Ett miljöbrott kan exempelvis röra sig om olagliga utsläpp av skadliga ämnen, handlingar som har menlig inverkan på skyddade områden eller överträdelse mot tillstånd för miljöfarlig verksamhet.
Det finns flertalet svenska myndigheter som har till uppgift att se till att miljörätten vidmakthålls. Vid överträdelse av regler kring miljörätt görs en anmälan och polis samt åklagare kopplas in precis som vid övriga brott.
Den som har blivit anmäld för brott mot miljörätt men anser att anmälan är felaktig har alltid rätt att överklaga och få sin sak prövad. Överklagan kan göras till länsstyrelsen, mark- och miljödomstolen samt mark- och miljööverdomstolen.
Beslut och överklagan prövas i allmän domstol av tingsrätt, hovrätt och med Högsta domstolen som sista instans.
Påföljd vid miljöbrott
Den som överträder reglerna inom miljörätt gör sig skyldig till brott oavsett om det görs med uppsåt eller inte. De flesta miljöbrott innebär påföljd i form av böter eller fängelse i upp till två år.
Om brottet begås av ett företag finns även en s k företagsbot som möjlig påföljd. En företagsbot uppgår som lägst till 5 000 kronor och som höst till 10 miljoner kronor.
En person som innehar en framträdande position i företaget och som har möjlighet att påverka företagets drift bedöms vara ansvarig för miljöbrott begåtts av ett företag. Detta gäller dock endast vid miljöbrott utan uppsåt. Om brottet sker avsiktligen är det den anställde som utförde handlingen som döms till ansvar.
Miljöbrott är straffbart oavsett om det begås genom oaktsamhet eller med uppsåt (avsiktligen).
Ansvarig för miljöbrott är den person som har en sådan position och möjlighet att påverka företagets drift. Begås ett miljöbrott har den personen misslyckats med att förhindra att företaget begår miljöbrott, och får därför bära ansvaret. Detta förutsätter emellertid att miljöbrottet har begåtts genom oaktsamhet och inte uppsåtligen. En arbetsgivare blir aldrig ansvarig för att en anställd av någon anledning utnyttjar sin anställning för att avsiktligen begå miljöbrott.
Det går att delegera det straffrättsliga ansvaret nedåt i företaget. Delegation av straffrättsligt ansvar är möjligt som en konsekvens av delegation av arbetsuppgifter. En giltig straffrättslig delegation förutsätter att den person som delegationen skett till har tillräcklig erfarenhet och kunnande för uppgiften samt korrekta befogenheter för att fatta beslut. Arbetsgivaren får inte ha varit försumlig vid delegationen, exempelvis vid valet av person eller genom bristande tillsyn. Har en korrekt delegation gjorts är således arbetsgivaren fri från ansvar vid eventuella miljöbrott.
Huvudkontrollansvaret ligger dock alltid på företagsledningen.
Miljörätt i Sverige och EU
Miljörätt är även en fråga där EU:s lagstiftning ligger som grund. EU och dess medlemsländer har delad befogenhet att lagstifta om miljöfrågor. Detta innebär att Sverige har rätt att utfärda egna bestämmelser inom miljörätt. Detta innebär att både Sverige och EU får utfärda lagar och andra bestämmelser inom miljörätt – men EU:s föreskrifter har företräde enligt principen om EU-rättens företräde. Just på miljöområdet har medlemskapet i EU haft stor påverkan och många delar av den svenska miljölagstiftningen bygger på förordningar och direktiv från EU.
De viktigaste lagarna inom området är: