När kan ett avtal vara ogiltigt?

Tycker du att avtalslagen är en svårförstådd text? Du är inte ensam! Avtalslagen kan nästan sägas vara känd för sitt ålderdomliga och ibland högst obegripliga språk. Extra frustrerande kan språket vara för någon som inte har juridiska kunskaper och samtidigt försöker förstå vilka möjligheter denne har att komma ur ett avtal. Avtal ska hållas, men det finns situationer och omständigheter som kan medföra att ett avtal som ingåtts ändå är att anse som ogiltigt. Denna text har utformats för att hjälpa dig förstå vad dessa situationer och omständigheter kan bestå utav. 

Avtalslagen

Avtalslagen är en lag som kodifierar delar av den allmänna avtalsrätten. Lagen tillkom år 1915 och är en av Sveriges äldre lagar. Avtalslagen är den lag som gäller vid avtal som inte regleras genom mer specifik lagstiftning som till exempel konsumentköplagen eller köplagen. På detta sätt kan avtalslagen sägas vara själva stommen av all avtalsrätt. Den som ger sig på ett försök att läsa avtalslagen kan dock snabbt inse att dess språk inte är helt enkelt att ta sig till och förstå. Samtidigt är avtal någonting som de flesta ingår flera dagar i veckan, medvetet eller omedvetet. Grundprincipen inom avtalsrätten är att avtal som uppkommit till följd av ett anbud och en accept ska hållas. Om avtal var lätt att ta sig ur skulle själva idén med avtal urholkas. Dock kan det i vissa fall föreligga omständigheter som medför att avtal som ingåtts ändå inte medför bundenhet. Denna text har till syfte att förklara vad som står i avtalslagen angående när avtal som ingåtts genom anbud och accept, ändå kan förklaras ogiltiga. 

Råntvång

I 28 § avtalslagen finner vi lagens första ogiltighetsgrund som rör råntvång. Paragrafen innebär att någon som tvingats till att ingå ett avtal genom våld eller under hot om våld som innebär trängande fara. Våldet ska vara brottsligt men behöver inte vara direkt riktat mot den som tvingats ingå avtalet utan kan vara riktat mot en annan person. Det går att beskriva det som att hotet ska vara riktat mot löftesgivaren men behöver inte vara mot löftesgivaren som hotet förverkligas. Har våld utövats av en tredje part måste den som blivit hotad underrätta motparten om att avtalet uppkommit på ogiltiga grunder inom en rimlig tid, annars kan den som blivit hotad ändå anses bunden av avtalet. 

Tvång

29 § stadgar att även avtal som ingåtts under former av lindrigare tvång än det som framgår av 28 § kan medföra att avtalet är ogiltigt. Med lindrigt tvång menas tvång som är rättsstridigt men som inte behöver vara brottsligt. Om tvånget har utförts av tredje part måste motparten i  avtalet vara i ond tro om hotet för att den som utsatts för tvång inte ska anses bunden av rättshandlingen. Med detta innebär att om motparten i ett avtal inte har vetat om eller borde ha vetat om att avtalet ingåtts under tvång blir den som tvingats till avtalet ändå bunden. 

Svek 

Av 30 § framgår att den som ingått avtal efter att ha blivit svikligt förledd kan påkalla att avtalet ska förklaras ogitligt. En person kan till exempel har uppgett oriktiga omständigheter rörande rättshandlingen  eller undanhållit omständigheter som varit av betydelse i syfte att få motparten att ingå ett avtal.. Har sveket skett av en tredje part, alltså av en person som inte är del i avtalet, måste ond tro föreligga för att avtalet ska kunna förklaras ogiltigt. 

Ocker 

31 § anger att den som ingått ett avtal där dennes trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning medvetet har utnyttjats av motparten för att ge motparten en otillbörlig förmån kan ha rätt till att få avtalet ogiltigförklarat. Om svagheten utnyttjas av tredje part som inte är del i avtalet måste det föreligga ond tro för att avtalet inte ska anses giltigt. 

Förklaringsmisstag 

Enligt 32 § 1 st kan den som avgivit en viljeförklaring till att ingå ett avtal, men där innehållet i avtalet blivit annorlunda än vad personen åsyftade med sin viljeförklaring kan få avtalet förklarat ogiltigt. Detta gäller om den andra parten i avtalet varit i ond tro om viljeförklaringen och därmed insett eller borde ha insett att ett förklaringsmisstag förelegat. 

Tro och heder 

Lagens 33 § brukar kallas för lagens lilla generalklausul. Med detta menas att den fungerar som en uppsamlingsbestämmelse för andra ogiltighetsgrunder och alltså ska samla upp sådana situationer som medför ogiltighet av avtal som inte passar in i under de andra mer precist formulerade paragraferna. För att ett avtal som uppkommit i strid mot tro och heder ska anses vara ogiltigt måste det förelegat ond tro hos motparten om omständigheterna. Det är endast omständigheter vid avtalets tillkomst som kan föranleda ogiltighet genom denna paragraf.  Ett exempel på hur denna paragraf tillämpas är att avtal som skriftligen upprättats vid en trafikolycka där ena parten ensidigt tagit på sig skulden för trafikolyckan har förklarats ogiltigt då personen som tagit på sig skulden varit uppskakad och pressad vid upprättandet av avtalet. Detta har ansetts strida mot tro och heder. 

Stora generalklausulen

36 § brukar kallas för den stora generalklausulen och medför att avtal eller enskilda avtalsvillkor kan jämkas eller lämnas utan avseende för att de anses oskäliga. Likt 33 § verkar denna paragraf som en uppsammlingsbestämmelse och kan användas i fall som inte träffas av någon av de andra paragraferna. För att bestämmelsen ska bli tillämplig ska ett avtal vara oskäligt och det är ett avtalsvillkor och dess verkningar som ska ge upphov till oskäligheten. Omständigheterna som ligger till grund för skälighetsbedömningen kan ha förelegat redan vid avtalets uppkomst, men kan även vara sådana som inträffat senare. Paragrafen används restriktivt då respekten för avtalsfrihet måste upprätthållas. 

Ta hjälp av Juridium!
Vill du ha hjälp med avtalsrätt eller har du frågor rörande ett avtal? Ta hjälp av oss på Juridium. Vi har kunniga jurister inom alla rättsområden.